Ordningsstadgar

Förslag till ordningsstadgar för Hille socken.
Gefle 1891.

§ 1.

I efterföljandet af det gamla välbekanta ordet ”frukten Gud, ären Konungen” (1 Petr. 2: 17) ligger nyckeln till en kommuns såväl som ett helt folks lycka och sällhet. Hvarest man ringaktar eller kanske föraktar denna sanning, där arbetar man, om också omedvetet, på sin egen vanära och undergång. I efterföljande stadgar afses att bringa ofvannämnda bud i närmare anslutning till några af de särskilda förhållanden, som inom den mänskliga sammanlefnaden framträda, för att sålunda söka bidraga till en lyckosam utveckling af det som är godt och till motarbetande af det onda, som vill utbreda sig öfverallt.

I. Om hemmen.

§ 2.

Föräldrars och målsmäns dyrbaraste plikt är att med största uppmärksamhet och omsorg vårda sig om sina barns uppfostran, för att ej draga öfver sig sjelfva och sina barn ett fördärf, som redan snart framträder såsom en följd af försummelse härutinnan. Ingen skola, vore hon äfven den bästa tänkbara, kan ersätta det som försummas i hemmet, ty försummelse af barnens uppfostran i hemmet motarbetar skolans arbete och gör det till största delen fruktlöst och därpå användt arbete och kostnad förspilda.

Därför åligger det föräldrar och målsmän:

  • 1:o. att i Herrens tukt och förmaning fostra sina barn genom att noga vaka öfver deras lif och uppförande, genom kärlek och allvar leda dem till gudsfruktan, lydnad och sanning; och för vinnande af detta mål särskildt besinna, att de sjelfva föregå sina barn med goda exempel: att flitigt jämte sina barn besöka den allmänna gudstjensten eller gemensam uppbyggelse i Guds ord, i hemmet öfva husandakt, om möjligt för hvarje dag, och särskildt under sön- och helgdagseftermiddagar samla barnen omkring sig samt läsa, sjunga och bedja med dem;
  • 2:o. att tidigt vänja dem vid nyttig sysselsättning och arbete i hemmet och ej låta dem drifva fåfänga;
  • 3:o. att noga tillse, att de ordentligt hvarje skoldag besöka skolan och uppmuntra dem att med glädje och ifver söka inhämta och komma ihåg hvad lärare eller lärarinna, dessa hemmens medhjälpare, lära dem; att aldrig tala illa och kärlekslöst om barnens lärare, utan i stället mana till tacksamhet emot dem, samt att endast i trängande nödfall och först efter erhållet vederbörligt tillstånd taga dem hemma från skolan;
  • 4:o. att icke tillåta sina barn vistas utom hus efter kl. 9 på aftonen eller tidigare samlas med äldre, som berusade eller eljest oordentliga drifva omkring på gator och vägar.

§ 3.

Husbonde och matmoder hafve lika omtanke och omsorg om sina tjänare som i föregående § mom. 1 är sagdt om föräldrar och barn, så att de föregå dem med goda föredömen i gudsfruktan och ärlighet, arbetsamhet och ordning; väl besinnade att äfven tjänarne äro berättigade till ej blott lön och föda, utan äfven ett fader- och moderligt stöd och hjälp i allt godt verk.

Särskildt åligger det husbönder:

  • 1:o. att väl känna tjänstehjonsstadgan, hvaraf ett exemplar skall finnas i hvarje hus (och af kommunalnämnden fritt tillhandahållas) och gifva sina tjänare underrättelse om hennes innehåll; att skrifva orlofssedel i öfverensstämmelse med sanningen och icke städja tjänare utan orlofssedel från förre husbonden;
  • 2:o. att efter slutadt dagsarbete söka bereda tjänarne tillfälle till nyttig och underhållande läsning i hemmet, öfning i skrifning och räkning samt så långt möjligt är deltaga med dem och hafva hjärta och sinne för deras förkofran i det godt och nyttigt är;
  • 3:o. att förhjälpa sina tjänare till att skaffa sig sparbanksbok och deri göra insättning minst 2:ne gånger om året, uppmuntra dem till sparsamhet och ordentlighet med sina tillgångar samt omtanke för sin framtid och ålderdom och afstyra öfverflöd och lyx;
  • 4:o. att förbjuda tjänare och tjänarinnor att vistas utom hus efter kl. 9 om aftonen eller deltaga i stojande uppträdanden och nattliga upptåg, om hvilket allt öfverenskommelse sker redan vid städjandet, hvarigenom inför tillkallade vittnen bestämmes, att godtgörelse för skada och ofog äfvensom öfverträdelse af faststäld ordning, hvartill någon tjänare gör sig skyldig, tages af innestående lön. Uraktlåter husbonde att så förfara som nu sagdt är i fråga om sina tjänare, stånde han samma ansvar som hans felande tjänare. För särskild angelägenhet eller viktigt ärende ege dock husbonde rätt att gifva tjänare särskildt tillstånd att blifva längre tid utom hus, än som nu sagdt är.

§ 4.

Hemmavarande barn öfver 15 år, eller hos annan inneboende eller lagstadd, tjänare eller tjänarinna vare förbjudet att ströfva utom hus efter kl. 9 om aftonen, där ej angeläget ärende är eller tjenare af sin husbonde dertill lof erhållit.

II. Om tukt och ordning

§ 5.

Hvar och en sätte en ära uti att såväl hemma som ute på vägar och främmande ställen föra en anständig, foglig och stilla vandel och fördenskull särskildt vakte sig för starka drycker och frästelse till berusning och ett därmed följande oordentligt lefverne. Den är icke en duktig karl, som förstår konsten att supa och berusa sig, utan den som är så mycket herre öfver sig sjelf att han kan säga nej.

§ 6.

Föräldrar och husbönder styre sitt hus med kärlek och foglighet, behandle sina underlydande med bestämdhet och ordning i allt, men på samma gång med mildhet och förtroende. Måste barnen för verkliga fel såsom olydnad, lögn, uppstudsighet eller annan elakhet agas, så bör omtanken för och kärleken till barnens bästa föra riset. Har tjänare förgått sig eller visat försumlighet i sitt åliggande, rättes med kärleksfullt allvar och förnedre sig ej husbonde att bruka svordomar och skällsord såsom medel att förbättra och rätta. Hvad som med vänlighet begäres, blir vanligen med villighet utfördt.

§ 7.

Äro föräldrar försumlige vid sina barns uppfostran eller inbördes oenige eller oordentlige, eller eljest föra uppenbart förargelseväckande lefverne, manas de till bättring af närboende grannar och vänner. Föra husbönder ett supigt och oordentligt lefverne, förmanas de af sexman eller närboende kyrko- eller skolråds- eller kommunalnämnds-ledamot. Vinnes ej i dessa fall rättelse, anmäles saken skyndsamt för pastor eller kommunalnämndens ordförande, som eger att vidtaga de åtgärder, som saken kräfver.

§ 8.

Sker bullersamt uppträde å gård eller gata eller höres skrän och oväsen, skynde husfäderne till och afstyre ofoget, vare sig polisman finnes i närheten eller icke; vill stojande och oregerlig icke låta sig rätta eller har åverkan eller skada egt rum, anmäle sexman skyndsamt den eller de brottslige till vederbörande för laga beifran.

§ 9.

Är större folksamling tillstädes såsom vid auktioner, bröllop eller annat tillfälle, räkne hvar och en såsom en hederssak att ingen uppför sig stojande eller på annat sätt oordentligt; och åtlydes ej fjärdingsmans, sexmans eller värdens på stället tillsägelse att oväsendet må upphöra eller att stojande skola aflägsna sig, vare hvar och en, som hemfrid och allmännelig ro och frid älskar, behjälplig att ofoget genast afstyra såsom i föregående § sagdt är.
Auktioner böra ej utsättas på 3:dje-dagar, Michaelimåndag eller den 25 Juni.

§ 10.

Enär dansbryggor och allmänna lekstugor visat sig menligt inverka på socknens ungdom och dessutom föranledt allehanda oordningar, förbjudes en hvar att upplåta plats till dansbrygga eller allmän lekstuga; sker sådant detta oaktadt, ege länsman eller fjärdingsman att genast låta undanrödja de förra eller förbjuda och stänga de senare.

§ 11.

Då nattro och allmän frid ofta störas och stor fara är att olyckor kunna ske genom skrämmande af hästar medelst det oljud, som åstadkommes genom dragspel eller s. k. ”piglock”, vare det förbjudet, att utom hus på vägar, gator eller gårdar eller i närheten däraf begagna dylikt spel eller andra instrumenter, hvarigenom det allmänna lugnet störes.

§ 12.

Inom hvarje by skall finnas minst en sexman eller ordningsman, som ock är ordförande i bystämman, där sådant finnes lämpligt och dylik stämma hålles. Sexman utses på vanligt sätt af kommunalstämman och har följande åligganden:

  1. att sammankalla byamännen till bystämma, då särskilda ordningsmål sådant fordra, såsom om gemensamma vägars förbättrande, anskaffande af eldsläckningsredskap och deras vårdande och förvaring samt öfning i deras rätta begagnande, eller rådslående om andra för byalaget gemensamma angelägenheter.
    Äro flere än en sexman bland hemmansegare, vare den ordförande som är äldst;
  2. att i första hand ingripa och påkalla de öfriges understöd, då oväsen och störande af allmänt lugn inträffar samt dervid på samma sätt vara fjärdingsman behjälplig;
  3. att mottaga och utdela krono- och kommunaldebetsedlarne äfvensom de å utskrifna pastoralier och, där byamännen sådant äska, å egna och deras vägnar infinna sig å uppbördsstämma, för att de utdebiterade afgifterna erlägga;
  4. att efter skedd höstflyttning noga underrätta sig om husfolket i hvarje hus inom byalaget för att på kallelse genom kungörelse från predikstolen infinna sig hos pastor och uppgifva, huru med denna angelägenhet sig förhåller för rättelse af kyrkoboken till förestående mantalsskrifning;
  5. att jämlikt kungl. förordningen angående mantals- och skattskrifningarne den 20 Juni 1861 § mom. 4 vid laga ansvar infinna sig vid mantalsskrifningsförrättning för meddelande af äskade upplysningar.
  6. att på anmodan af vederbörande ordförande jämte annan tillkallad person kalla till inställelse för kyrkoråd eller kommunalnämnd;
  7. att jämte den för hela socken valde brandrotemästaren hålla brandsyn å de inom byalaget brandförsäkrade fastigheterna.

§ 13.

Rörande brandväsendet och huru vid uppkommen eldsolycka förfaras skall, gälle följande bestämmelser:

  1. Hvarje arbetsför man, som inom kommunen bor eller vistas, räkne såsom sin hedersplikt att vid uppkommen eldsvåda försedd med ämbar, yxa eller brandhake skyndsamt begifva sig till brandstället och på den plats, som åt honom anvisas, ordentligt utföra hvad honom af brandchef eller annat befäl ålägges.
    Anm. Under uttrycket eldsvåda, eldsolycka o. s. v. inbegripes i denna stadga äfven skogseld, som hotar by.
  2. För att vid eldsolycka kunna bereda en så skyndsam hjelp som möjligt och i öfverensstämmelse med reglementena för här verksamma brandstodsbolag (se § 15 i Gestriklands och länets bolagsreglemente) indelas socknen i följande rotar: 1 Säljemar och Iggön, 2 Trödje, 3 Hillevik, 4 Edskön med Harkskär, 5 Björke, 6 Oppala, 7 Mårdäng, 8 Hilleby och Hvarfva, 9 Stig och Sätra med Avaström, 10 Fors, 11 Åbyggeby och 12 Oslättfors med underlydande.
    Anm. Å Stigslund, Avaström och Sätra finnas å hvardera stället särskild brandkår.
  3. Å kommunalstämma i December utses för de näst kommande två åren för hvarje af nyss nämnda rotar tvänne (2:ne) brandrotemästare, af hvilka den ene utses till ordinarie sprutförman inom roten, och den andre till dennes ersättningsman; hvarjämte vid samma tillfället och för lika lång tid i och för skötande af socknens gemensamma spruta och för nödiga samöfningars anställande väljes en ordinarie brandchef och en vice brandchef samt minst tjugoåtta (28) man, hvilka såsom pumpare, slangförare eller dylikt skola vara vid samma spruta anstälde.
    Anm. 1. Byns sexman torde alltid väljas till brandrotemätare eller räknas till den ene af dem.
    Anm. 2. Vid skeende nytt val af brandchefer och brandrotemästare sillses att, såvidt möjligt, en omväljes.
  4. De enligt föregående § utsedde brandchefer och brandrotemästare anställe inom 14 dagar derefter, de förre bland de 28, de senare hvar inom sin rote val af nödigt manskap för betjänande af rotens spruta eller sprutor och skola brandrotemästarne (sprutförmannen) inom 8 dagar därefter till brandchefen lämna skriftlig uppgift på de sålunda valde.
  5. Ingen som ej uppnått 60 år eller innehaft syssla vid brandkåren i 12 år eller kan uppvisa läkarebetyg på förefintlig oduglighet eller sådant eljest kändt är, vare berättigad att undandraga sig de i punkterna 3 och 4 nämnda val.
  6. Brandrotemästare (sexman) åligger utom hvad brandstodsreglementet stadgar: 1:o att hafva tillsyn öfver den brandredskap, som roten eger och honom anförtrott, 2:o att i öfverensstämmelse med 4:de punkten anställa val af manskap och derom gifva brandchefen skriftlig underrättelse, 3:o att å lämplig tid bereda manskapet tillfälle till öfning i brandredskapens rätta begagnande, 4:o att vid inträffad eldsolycka skyndsamt tillika med sitt manskap begifva sig med rotens spruta m. m. till olycksstället, där detta är beläget inom samma klämtlag och såvidt möjligt är äfven utom detsamma, och därvid särskildt tillse: a) att de bästa sprutorna i första hand förses med vatten, b) att under den kalla årstiden ofördröjligen ombesörja vattens uppvärmning för sprutorna, där så ske kan, c) att utan ansvar låta nedrifva hus eller hägnader, där sådant för eldens begränsande är nödvändigt; 5:o att på kallelse af brandchefen med släckningsredskap och manskap infinna sig å tillkännagifven tid och plats inom roten för mönstring eller öfning, samt 6:o att vid bortresa på längre tid än ett dygn eller vid inträffad sjukdom sådant tillkännagifva för vice sprutförmannen, hvilken det då åligger att i allo inträda i den förhindrades ställe.
  7. Brandchefen åligger dessutom: 1:o att så vidt möjligt är och så snart han hunnit till brandstället, öfvertaga ledningen af eldsläckningsarbetet, 2:o att å tjenlig tid och plats årligen anställa öfning i bruket af socknen tillhörig brandredskap och dertill genom kungörelse från predikstolen och i ortens tidningar minst 14 dagar förut kalla samtlige till eldsläckningsmanskap valde att infinna sig till sprutmönstring och öfning. Reser brandchef bort eller insjuknar, göre anmälan hos vice brandchef. Är vid uppkommen eldsvåda äfven denne på lika sätt förhindrad, välje de tillstädesvarande genast annan person i hans ställe, hvilken då eger samma myndighet som ordinarien, och må ingen i ty fall på några vilkor undandraga sig det erhållna uppdraget.
  8. För att medelst klämtning göra allarm vid eldsvåda, skall den som först upptäcker eldens utbrott antingen själf eller den han påträffar skyndsamt rapportera saken till socknens klockare, hvilken det åligger att själf eller genom annan person klämtning verkställa.
    Dessutom bör inom hvarje rote, så vida ej annat lämpligare medel står till buds, finnas en enkel, men stark trälur, som förvaras hos brandrotemästaren (sexmannen), genom hvilken medelst entonigt uthållande blåsande byfolket sammankallas vid eldens utbrott. Bryter eld lös nattetid, begifve sig den, som elden upptäcker, till sexmannen, som då tillser att de öfriga i roten skyndsamt väckas. Sammalunda förfares i öfriga rotar så fort eldsolyckan blir känd.
  9. Till ledning för den eller dem, som vid eldsvådas utbrott vistas å trakt, hvarifrån elden ej kan synas, indelas socknen i sex (6) afdelningar (klämtlag) sålunda, att skärgårdsbyarne jämte Trödje och Hillevik utgöra 1:sta afdelningen, Björke och Oppala den 2:dra, Hilleby, Hvarfva och Mårdäng den 3:dje, Fors och i södra ändan af socknen belägna byar den 4:de, Åbyggeby den 5:te och Oslättfors med underlydande gårdar och lägenheter den 6:te; och skall vid klämtning medelst ett klämtslag och ett kort uppehåll emellan för 1:sta afdelningen, 2:ne klämtslag för 2:dra afdelningen o. s. v. gifvas tillkänna, inom hvilken afdelning eld brutit lös.
  10. Hästegare, som vid utbruten eldsvåda först påträffas i närheten af slangsprutans förvaringsrum, vare skyldig att för hennes fortskaffande till brandstället tillhandahålla häst.
  11. Försummar brandchef eller vice brandchef att infinna sig vid uppkommen eldsvåda eller å utsatt öfning och kan ej uppvisa laga förfall, böte fem (5) kronor; gör brandrotemästare eller sprutförman (sexman) eller vice förman det, hvar inom sitt klämtlag, böte tre (3) kronor; försummar någon af det valda manskapet att å brandställe inom klämtlaget sig infinna eller att i kungjord öfning deltaga utan att kunna uppgifva laga förfall, eller ej utför hvad honom af förman anbefalles, böte en (1) krona och femtio öre. Böter för försummad öfning eller mönstring på sön- och helgdag kunna dock ej ådömas.

§ 14.

Blir häst- eller kokreatur borta och kan ej af egaren inom två dygn återfinnas, ege denne efter anmälan hos sexman att afgiftsfritt erhålla hjelp af byamännen att leta efter det som är borta, så vidt det kan antagas att någon olycka är förhanden.

III. Om hälsovård.

§ 15.

Bland de lekamliga föremålen och tillhörigheterna är ingenting så dyrbart som en frisk kropp och god hälsa. Men den friskaste kropp kan genom oförstånd och vanvård skadas och ofta samverka flera, till utseendet obetydliga ting till att draga ohälsa öfver en människa. Men hvad som en gång blifvit skadadt behöfver ofta lång tid och mycken kostnad – att ej tala om årslånga lidanden – för att botas. Understundom är skadan, som uppkommit, ohjälplig. Därför behöfves att gifva noga akt på hvad som för vår kropp är sundt och nyttigt eller hvad som verkar motsatsen.

§ 16.

Bostaden bör hållas torr och ren, dagligen förses med frisk luft och vara så anordnad att, i synnerhet där barn finnas i huset, solljus får ymnigt instråla i såväl sofrum som där, hvarest mesta uppehållet under dagen eger rum. Äfven vintertiden bör åtminstone någon fönsterruta kunna öppnas för insläppande af frisk luft. I ett tillstängdt rum blir luften snart förskämd och hälsovådlig och det dästo hastigare ju flera personer vistas därinne. Under sjukdomsfall förvärras det onda ofta genom brist på ljus och frisk luft.

§ 17.

Allt det affall, som snart öfvergår till förruttnelse och blir illaluktande, aflägsnas med omsorg från boningshuset och noga tillses att brunnar ej äro för nära belägna intill ladugårdarne eller eljest utsatta för förorening, enär vattnet i dylika brunnar ofta blir en orsak till långvariga och svåra sjukdomar, som dässutom vanligen drabba flera personer efter hvarandra.

§ 18.

Noggrann omsorg egnas äfven åt födan, att hon ej är i något hänseende skämd eller otjänligt tillredd, utan renligt och väl lagad, huru enkel anrättningen än må vara. Alla starka och retande drycker såsom bränvin, öl och kaffe böra hälst undvikas – för barn särskildt äro de ett gift och grundlägga ej sällan, där de tidigt njutas, sjuklighet för hela lifvet. Omåttlighet i mat och dryck gifver ej stora krafter, utan tär på kroppens hälsa och blir lätt en väg till sjukdom.

§ 19.

Insjuknar familjemedlem och ingen är tillstädes, som med visshet känner, hvilken sjukdom det är eller hvad som kan företagas till sjukdomens häfvande, så bör läkare genast tillkallas eller åtminstone rådfrågas. Lider någon af svårare sjukdom, ökas det onda, om flera samlas i sjukrummet  eller omkring sjuksängen, hvilket förhållande således måste undvikas. En hvar vakte sig ock att för den sjuke söka qvacksalfvare eller s. k. kloka gubbar eller gummor, hvilka oftast förvärra det onda, hvilket de i de flesta fall alls icke förstå att rätt bedöma, än mindre bota.
Insjuknar någon i smittosam sjukdom göres dässutom genast anmälan om saken hos pastor eller kommunalnämndens ordförande, hvilka skyndsamt föranstalta om läkares råd och nödiga åtgärder till förekommande af sjukdomens spridande. Till en sådan sjuk får ingen utom den, som vårdar den sjuke, inträda, att ej smittan må vidare utbredas.

§ 20.

Aflider någon i smittosam sjukdom, får ej liket ställas till beskådande vare sig i hemmet eller vid kyrkogården och någon församling eller gästabud får ej i den dödes hem ega rum; hvarjämte den största noggrannhet och omsorg måste egnas åt rengöringen af sjukrummet, kläderna och allt, som hört till den dödes närmaste omgifning.
I allmänhet ställe sig hvar och en till noggrann efterrättelser i dessa hänseenden gällande författningar.

IV. Om djurskydd och slakt.

§ 21.

Mot de husdjur, som äro oss till tjänst, vise hvar och en god omvårdnad och ömhet, att de sin tjänst dästo villigare utföra. Äfven i stall och ladugård bör snygghet och ordning råda, om eljest djuren skola kunna hållas friska och kraftiga för sitt ändamål. En väl ryktad häst är lifligare och friskare än den, som nödgas behålla sin orenlighet; en mjölkkko, som hålles väl ren i huden är mera matfrisk och mjölkgifvande än den, som är obekant med både skrapa och ryktborste.

§ 22.

Misshandlar någon sitt husdjur, lägger större börda på, än det förmår att draga, eller använder till arbete häst, som är bruten eller eljest svårt skadad eller sjuk är, förmanas att med sådant upphöra. Vill han sig ej rätta, anmäles han till laga näpst.

§ 23.

Skall husdjur slaktas, tillses noga att aflifvandet sker så hastigt som möjligen ske kan, helst genom ett enda slag, och undvike man sorgfälligt allt, som på förhand kan försätta djuret i rädsla och ångest, hvarföre slaktmask bör begagnas.

§ 24.

Bedrifves slakteri såsom yrke, skall slakthus och de för handteringens utöfvande erforderliga redskap och inventarier i görligaste måtto hållas snygga och rena, för hvilket ändamål, bland annat, golf i arbetslokal och förvaringsrum af rått kött skola göras så täta att orenlighet ej kan i marken nedtränga, och väggarne så anordnas, att de med lätthet kunna genom vattenspolning rengöras, samt arbetsbord förses med skifva af sten, beklädnad af zinkplåt eller annat tjänligt ämne.

§ 25.

Kött af själfdöda djur eller sådana delar af nedslaktade djur, som äro säte för farliga sjukliga förändringar, eller förskämda, eller eljest kunna anses till förtärande för hälsan menliga, få icke till salu hållas eller till någon människoföda, som är afsedd till försäljning, användas eller ens i tillverkningslokalen förvaras.

§ 26.

Till afsalu färdig vara skall förvaras uti särskildt torrt och luftigt rum eller för ändamålet fullt lämplig källare.

V. Allmänna bestämmelser och viten.

§ 27.

Fjärdingsman eller sexman eller ledamot af kommunalnämnd, eller skolråd, eller särskildt bemyndigad tillsyningsman får ej förvägras tillträde till hus eller gård eller slakteriidkares arbets- eller förvaringsrum vid den påföljd, som särskildt stadgas.

§ 28.

Bryta föräldrar eller målsmän mot hvad som i denna stadgas § 2 mom. 4 är sagdt, böte 3 kronor.
Uraktlåter husbonde att så förfara som i § 3 mom.  4 är sagdt eller tjenare eller barn öfver 15 år, så förhålla sig som i samma moment afses och i § 4 är förbjudet, böte 5 kronor.
Upplåter någon sådan plats eller lokal, som i § 10 är sagdt, vare skyldig till böter från 5 till 10 kronor.
Stör någon allmän ro såsom i § 11 säges, böte 5 kronor.
Förfar någon vid i smittosam sjukdom afliden persons dödstillfälle i strid med § 20, böte från 5 till 10 kronor.
Gör slakteri-idkare sig skyldig till brott emot något af det som i §§ 24, 25 och 26 föreskrifves, böte från 5 till 15 kronor.
Förhindrar man fjärdingsman eller sexman m. fl., såsom i föregående § säges, böte 5 kronor.

§ 29.

Är någon stäld under tilltal för någon af de förseelser, som enligt föregående § äro med böter belagde, och sin förseelse fortsätter eller förnyar, skall han, när han dertill varder lagligen försvunnen, fällas, för hvarje gång åtal emot honom egt rum och han deraf undfått del, till ofvan stadgade böter.

§ 30.

Af denna ordningsstadga skall ett exemplar på kommunens bekostnad i hvarje hem utdelas, att lända till nödig underrättelse och noggrann efterlefnad.
Hille den 19 Oktober 1891.

Enligt kommunalstämmans uppdrag:

J. W. Lundvik.

J. Alfr. Wennman. Olof Nordin.

Kommentarer inaktiverade.