Till hembygden

Hille, vår hembygd, det svallande hav
slår mot din strand, som ur vågen sig höjde.
Mänskorna togo, vad Skaparen gav.
Åker på landvinning fäderna röjde.
Nu sjunger lärkan, där förr skriat mås.
Vatten var fordom, nu plöjer där plogen.
Men på den istidsformade ås
byarna byggdes av timmer från skogen.

Gammal är bygden men grönskar på nytt
var gång som våren drar fram över Norden.
Släkten ha kommit och släkten ha flytt.
Starkt är det folket som nu brukar jorden.
Styrka blir svaghet. Och varv efter varv
bäddas vi ned i den öppnade griften.
Vidare bäres dock fädernas arv
fram genom tidernas växlande skiften.

Nu låt oss vårda det arv, som blev vårt,
så skall vår gärning av framtiden vördas.
Om än det verket blir tungsamt och svårt
skall dock ur mödan välsignelse skördas.
Ja, låt oss därför i enigt förbund
fylkas kring skatten, vår hembygd, den kära,
och låt oss trogna mot fädernas grund
arvet mot hägrande framtiden bära.

Text: Bengt Wallman

Kommentarer inaktiverade.