Hembygdsgården

Adress till Hembygdsgården: Hillesjövägen 4.
Kör norrut på Björkevägen, sväng höger strax efter Hillesjön.

Det var nämndemannen och kyrkvärden Olof Ersson som 1771 lät bygga den gård som numera kallas Hille hembygdsgård. Ett hus uppfördes på hemmanet nummer 6 i Norra Åbyggeby inför sonen Anders Olssons giftermål med Anna Jonsdotter från Trödje. Detta skulle bli parets nya bostad.

Lyckan blev emellertid kortvarig eftersom Anders Olsson dog redan fem år senare. Och änkan gifte då om sig med gårdens husbondedräng Elias Persson från Hillevik. Tillsammans fick de sonen Per som sedermera gifte sig med Stina Persdotter, och dessa två tog sedan över gården. I deras äktenskap föddes två döttrar varav den ena, Kajsa, gifte sig med Per Larsson som blev nästa ägare av gården. Därefter har gårdens ägare antingen hetat Per Larsson eller Lars Persson, därav namnet Per-Larsgården.

Ursprungligen bestod mangårdsbyggnaden av enbart ett våningsplan. Men på 1850-talet byggde Per Larsson till en övervåning, vilken i sin utformning är i stort sett identisk med undervåningen.

Innan Per-Larsgården kom i hembygdsföreningens ägo tycks saknaden efter en egen hembygdsgård ha varit stor. Ett välkomsttal vid en av hembygdsfesterna, som föreningen regelbundet anordnade från 1936, gav uttryck för denna önskan: ”En hembygdsförening utan hembygdsgård är som en bonde utan hemman.”

Det dröjde emellertid inte länge förrän drömmen förverkligades. Det första steget togs den 5 november 1942 då ett par hembygdsvänner – bonden och kyrkvärden Per Lindholm med hustru Maria – föreslog att ”om föreningen köper Per Lars i Åbyggeby i dess helhet med uthus och allt, så betala vi mangården!”

Så blev det också efter att föreningen hade samlat in tillräckligt med pengar. Ett köpebrev upprättades den 20 januari 1943. På bilden syns Per-Larsgården i Åbyggeby.

När gården var inköpt ansvarade Karl Hägglund i Åbyggeby för nedmonteringen och flytten av mangårdsbyggnad och uthus till det nuvarande läget i Hille ”på åsen norr om kyrkan”. Enligt kyrkoherde Bengt Wallman upplät kyrkofullmäktige marken på billigt arrende. Och arbetet med stubbrytning och grusrallning inleddes hösten 1943.

Det var G.A. Strömberg som skötte planeringsarbetet och flertalet välvilliga sockenbor hjälpte till där extra händer behövdes. Bilden ovan visar en taklagsfest vid hembygdsgården 1944, vilket var samma år som mangården färdigställdes. Under sommaren 1945 blev också inredningen och uthusen klara. Och trädgårdsmästare Arthur Gävert från Valbo ordnade med trädgårdslandet där blommor och kryddväxter planterades.

Styrelseprotokollet från september 1943 avslöjar att årshyran var 15 kronor för 6.650 kvadratmeter, vilket gällde i 30 år. Slutligen köpte föreningen marken från Svenska kyrkan 1995.

Invigningen

Man väntade med invigningen till den 22 september 1946 så att den sammanföll med föreningens tioårsjubileum.

Invigningen blev ett evenemang av stora mått, ty uppemot 1500 personer uppskattas ha närvarat vid festligheterna.

Landshövdingen Rickard Sandler närvarade också och höll tal. Här följer ett kort utdrag:

Hembygdsrörelsen får ej bli en gravsten över gångna tider, den får ej stirra tillbaka och bli en främling i nutiden, den måste söka anknytning till bygden och dess intressen. Det är och gäller här all allmogekultur som skall tagas tillvara, och här i gården gäller det för olika samhällsgrupper att kunna samlas och att ha ett tillhåll i sitt arbete. Detta är denna hembygdsgårds allra största betydelse.

Hille hembygdsgård

Den nya samlingsplatsen, Hille hembygdsgård, började nu nyttjas av sockenborna. ”I rum, där sorg och glädje blandats, mötas nu sockenborna till den moderna tidens sammankomster. Samtidigt beser man flydda tiders husgeråd och redskap.”

Den ursprungliga gården utökades så småningom med fler byggnader:

  • 1948 – Båtmanstorp från Björke
  • 1950 – Härbre från Råhällan
  • 1950 – Fäbodstuga från Östervallen, Oppalaby
  • 1951 – Sjöbod från Iggön*
  • 1953 – Rökbastu från Trödje

*Sjöboden placerades nere vid Hillesjöns strand, men finns inte längre kvar efter en brand 1975.

Under de trettio första åren blev det sannerligen ingen ‘dans på rosor’. För enligt det ursprungliga arrendekontraktet förbjöd markägaren, dvs kyrkan, dans på hembygdsgården. Sålunda var danstillställningar inget som föreningen kunde anordna där. Frågan utreddes och avgjordes först långt senare, 1978, då årsmötet fastställde ”att hinder ej föreligger för att dans, om så önskas, anordnas vid gården.”

Numera används Hille hembygdsgård till många av föreningens aktiviteter som midsommarfirande, loppis och grötfest. Läs mer på sidan om aktiviteter.

Kommentarer inaktiverade.