Linné i Hille

När Carl von Linné var 25 år reste han till Lappland för att kartlägga områdets växter, djur och mineral. Han lämnade Uppsala den 12 maj 1732 och reste norrut över Gävle och Hille. Här är vad Linné noterade om Hille:

Hille kyrka 3 fjärdingsväg; här kommer en ås, som varar allt till nästa gästgivaregård eller 3 fjärdingsväg och skiljer 2:ne sjöar åt. På denna ås, högst uppe, på 4:de fjärdingsvägen från Gävle, voro uti en hop åtskilliga ätteplatser upphöjda, vilka voro av sten komponerade.

Här såg jag tallarna alla växa helt smala och höga, havandes 3 slag frukter, somliga I år, stora som stora ärter, globosa, 2:do tvååriga, ovato acuminata och 3:io dehiscentia sqvamis reflexis; eller fyra år.

Horsgöken [enkelbeckasinen] lät sig höra hela tiden neder i kärren på vänstra sidan.

På högra handen 1/4 väg ifrån Trödje ligger Hille surbrunn.

Trödje gästgivargård, vilken gamla professor Rudbeck sagt vara Troja, har en stor slät backe omkring sig.

På norra sidan reste vi över ett kärr, 1/4 långt, vilket är bart från träd, men vid vägen står allestädes Gale [pors], cujus amenta in summis ramis describantur och Betula nana [dvärgbjörk], vilka göra vid vägen en låg allé. Detta kärr kalla folket Troje murar [myrar?].

I skogen stod alla slags [lummerarter:] Lycopodia, sabinae, cupressi, abietis, bifurcati.

Omkring vägen, vilken Landshövdingens kommando och folkets arbete gjort god, lågo stora uppbrutna stenar, liksom murar, på vilka Campanula serpyllifolia såsom Hedera slog ut sina sarmenta och gröna blad.

Sjön (Hamrångefjärden) ligger på högra handen och gör vägen för dem resandom behaglig.

I dag förmiddag var solsken, eftermiddag alternerade även solsken och regn som i går, dock var vädret i dag söder, i går norr.

Medan jag var på åsen vid Hille, såg jag på enarna, Juniperus, huru vid ändarna sutto knoppar, bestående av tre blad, längre och 3 à 4 gånger större än de andra bladen, vilka conniverade som valvulae, apicibus tamen suis patulis; inom dessa stora och tjocka sutto 3 andra mindre, så stora som de ordinära bladen, till kulören gulaktiga, vilka conniverade och uti sig insluta antingen en liten vermiculum fulvum eller pupulam albidam [gallmygga].

 

Kommentarer inaktiverade.