Sockenborna

I slutet av 1700-talet beskrev Abraham Abrahamsson Hülphers sockenborna i Hille.

Sockneboerne i allmänhet skiljas icke af hushållning eller annat ifrån nästgränsande. Klädedrägten har ock här som annorstädes, i sednare år blifwit mera kostsam, särdeles ibland Qwinfolken, hwilka nu öfwer alt til helgedagsdrägt bruka ylle-tyger och Silkes-halsdukar, som förut war sällsynt. Språket är tydligt, dock märkas några egne ord-termer, och i uttalet lite skilnad i dialecten emot de söder om Gefle belägne Socknar. Byggnaderne med widlöftig takhållning, äro efter ortens sätt tilräcklige, men illa ombodde i anseende til Climatet, dock i sednare år något bättre än förr. Wäderleken i anseende til hafwet, många insjöar, mossar och kärr är mera kall än i de Socknar, som ligga längre ifrån sjösidan. Mäst gångbare Sjukdomar äro håll och Styng, Gickt, Rödsot, Röt-febrar och Koppor; Frossan också mera än förr känd. Spisordningen är efter ortens bruk, samt mer och mindre förmögenhet tarflig, dock något bättre än i helsingland. (e) Bröllop hållas här ännu på sina ställen i 3 til 4 dagar, men med måttlig wälfägnad. Brudarne prydas efter wanlighet med mycken granlåt. Begrafningar ske med någon förplägning, dock wara de sällan öfwer en eller halfannan dag. Bränwins nyttjande har här, som annorstädes, i sednare år blifwit både mera begärligt och brukligt. Wid Allmogens seder, lefnadssätt, flit och idoghet är intet at påminna, såsom olikt emot andre Socknar i Länet. För upodlingar hafwa ock hemmans åboer här blifwit belönte af Kongl. Patriot. Sällskapet med Praemier och Skådepenningar.

(e) J Schisslers Gestr. hush. p. 22 säges, at Allmogens spisning för 30 år sedan i synnerhet bestod af fint Rågbröd, Öl, Fläsk, Smör, Ost, Kött, Ströming och Fisk m. m. Emedan sådane ortens producter måst inom Socknarne då förtärdes, kunde intet däraf til afsalu utföras. Lika förhåller sig därmed ännu, fast en hwar i hushållning, mer än förr torde få rätta sig efter tilgångar och behof.

Kring mitten av 1800-talet tycks Hilleborna ha drabbats av vemod, vilket noterades av Lars Elias Åhrman som skrev om Gästrikland 1861. Så här skrev han om Gästriklands invånare:

Hos folket inom Hamrånge, Wahlbo och Thorsåker märkes en viss finhet och hyfsning i umgänge och sätt att skicka sig samt snygghet i bostäder och klädsel, i hvilket sednare afseende Ugglebo, Fernebo och Hille-folket äfven utmärka sig framför de återstående trenne socknarnes, Ofvansjö, Årsunda och synnerligast Hedesunda allmoge.
Lynnet är företrädesvis gladt och lifligt hos det för öfrigt till sitt yttre så olika Hamrånge- och Hedesunda-folket, ehuru denna liflighet hos det sednare ofta, i följd af den lägre bildningsgrad på hvilken det befinner sig, urartar till trätor och slagsmål. Thorsåkersbonden, uhuru ej saknande en viss grad af liflighet och raskhet, är dock till lynnet mycket stolt och sträf, hvadan det ock i grannsocknarne blifvit till ett ordspråk att tala om Thorsåkers högfärden. De öfriga socknarnes befolkning kanske med undantag af Fernebo, har i allmänhet ett mera godmodigt och trögt lynne, och hos Hille-boen gränsar denna tröghet nästan till tungsinthet och vemod.

Läs mer om Hilles historia.

Kommentarer inaktiverade.